Allt blir till vardag... Strandhäng och avsked.

Ja, så ligger det väl till. Jag önskar ibland att jag hade en massa att spännande att skriva om varje dag. Men verkligenheten är inte sådan. Att skriva om vardagliga saker som att "jag låg på stranden", "jag drack öl", "vi gjorde bla, bla, bla", det känns inte värdigt, för jag själv skulle inte orka med att läsa om samma sak dag ut och dag in.
Därför följer här en liten sammanfattning av den senaste tiden.

Den senaste tiden har jag haft det riktigt bra, turistiskt bra. Jag har varit lagom turistisk med Björn och Chrille, jag har umgåtts med Pontus, Louise, Erik och Emilia (Björn och Chrille också inräknade) under diverse aktiviteter, mestadels strandhäng, men det är väl i princip därför jag är här (dvs för att hänga på stranden).
Några dagar har jag spenderat själv på stranden, ovetandes att delar av gänget legat en bit bort, medan Chrille och Björn varit ute på diverse utflykter.
Att ligga själv på en strand har helt klart sina fördelar, men lika självklart sina nackdelar...

Men nu vill jag skippa fördelar och nackdelar, jag går rakt in på delar...
Ikväll hade vi något av en avskedsfest för Björn och Chrille. Den bestod av lite sång, lite dans och lite naket.. Nej nu ljög jag!
Vi körde en standardmiddag på Two Chefs, vilken var riktigt trevlig. Fyllan uteblev eftersom dom (Björn och Chrille) ska flyga tidigt.

Dagen spenderade vi på Kamala Beach, med Roger, Ingrid, Anna, Micke, Hektor, Vigge. Vilka är då dessa? Jo, Roger är pappa Styf, Ingrid är hans sambo, Micke är hennes son, Anna är Mickes sambo, Hektor och Vigge är deras sönder.

Vad finns det att säga om dem då? Jo, väldigt mycket. Det är ett väldigt trevligt gäng och jag hoppas att jag kommer att se mer av dem när jag kommer hem till Sverige igen. Dom är väldigt gästvänliga och bjuder verkligen på sig själva. Om någon av er läser detta : tack för ett gång oförglömliga dagar!

Strandhänget bestod idag, liksom många andra dagar, av några timmars sömn, lite kastande av boll, diverse flygturer och crashlandningar (flygplanslek i vattnet) med Hektor och Vigge, öl och mat. Dvs kvalitetstid deluxe!

Nu är klockan 02.26, jag har läst klart första och andra kapitlet av Jonathan Troppers "Konsten att tala med en änkling" (har du missat honom? Köp/låna och läs!) , så nu säger jag "god natt".

Btw, jag ber om ursäkt å min mobilkameras vägnar...

Budda och bad.

Tror det är varmaste dagen på länge idag, då bestämde vi oss för att åka upp och kolla in Buddhastatyn. Tuc-tuc och gång, sjukt varmt. Men vilket jävla bygge! Riktigt imponerande om du frågar mig.

Igår fyllde Björn år, så det firades med mat och dryck. Ärligt talat så var drickandet relativt lugnt och kvällen avslutades i skaplig tid.

Nu är vi nyss hemkomna från stranden. För mycket vågor för att orka vara där så länge. Byter ut vågorna mot poolen nu.. :D

Take care!

Hänger runt.

Ja nu för tiden hänger jag med Christian och Styfen i Karon.
Vad händer här då? Vi badar en hel del, vilket fanimej är på tiden. Vädret är dessutom klockrent. Stålande sol och stackmoln. Eller vad vet jag vad de kallas , små moln som knappt täcker solen då de hamnar framför.

Idag är vi på Kata Beach för pappa Styf (Roger) med sambo bor här, så vi dricker lite öl och snackar skit med dem.
Här på Kata är det även begränsat med maneter och seabugs, vilket är så jävla skönt. Klar fördel jämfört med Karon.
Finns det några planer framöver då? Det är snack om diverse utflykter kors och tvärs, men jag får se hur det blir med det för min del.

Jag blir nog kvar här med Christian och Björn tills dom drar tillbaka till Sverige, men inget är skrivet i sten (som vanligt för min del).

Nu börjar det helt klart bli för varmt för att sitta här, så det är dags för ett dopp!

Take care!

Tillbaka i Thailand.

Taxi, båt, taxi, buss...
Nu är jag tillbaka i Thailand igen. Och vad hände vid passkontrollen? Jo, dom ändrade tydligen reglerna för inresor till Thailand nu i november. Vad innebar detta för mig? Jo - 60 dagars visum eftersom jag kom in med båt! Ha! Aren't I the lucky one? (felciterat...)
60 dagar innebär alltså typ 29 januari, om inte mitt huvud blivit lämnat på Langkawi förstås (ingen skräll kanske, om så vore fallet).

Jag hade på känn att det skulle lösa sig, det brukar ju alltid göra det på något vis.
Nu sitter jag i en fullpackad buss som (vad jag förstått) åker genom varje jävla förort och storstad på vägen upp till Phuket. Känns som att karman hann ikapp, så fort jag klev igenom passkontrollen, men det vänder nog snart igen.

Jag har alltså inte sovit ett skit i natt så (nu går vi över till dåtid), jag har suttit på den där jävla bussen och varit helt slut. Men eftersom bussarna är så jävla obekväma så blev det ingen som helst vila.

Väl framme i Phuket hade jag såklart igen som helst aning om var jag skulle, så jag frågade runt bland taximopeder och - bilar för att få ett bra pris. 800 bath med taxi in till Karon, spontan reaktion : Aldrig!
Så jag tog en moped för 350 istället, vilket jag ångrar bittert. Efter 10 minuters färd började det spöregna! Tänk att Atlanten ramlar ner ifrån himlen... Vilket resulterade i en tilltagande oro över min mobiltelefon som jag hade i fickan. Vi stannade efter vägen och drog på oss regnskydd, så jag stoppade ner mobilen i ryggsäcken utan att se efter om den funkade.. En hårresande resa, på många vis! Kolsvart, spöregn, rusningstrafik och svinkallt (eftersom jag var blöt).
Efter en resa på ytterligare 30 min kom vi fram till "stan". Han släppte av mig på någon hotel-/hostelgata, där jag gick i 5 minuter, sen gav jag upp och gick in på ett hotell.

Så det blev inget billigt hostel ikväll, det blev ett rum för 800 bath, men jag kände att jag var värd det efter denna dag...

Tyvärr blir det inga bilder, kolla krisresa @ Instagram. Blogger vill inte ladda upp bilder när det är så här dålig lina.